När livet blir grått och trist

Just nu känns livet med häst ungefär lika grått som vädret är utanför dörren. 

Våra ridpass och myskvällar i stallet har bytts ut mot iskalla promenader för hand med en överpigg häst och frihetslydnad i ridhuset när det är så lite folk som möjligt. Jag började känna av att Sacci inte var sig lik ch bara ett par dagar senare upptäckte jag knutor vid sadelläget. Grrrreat. Tydligen hade hon fått i sig något, förmodligen via höet/ensilaget, eller helt enkelt ätit något i hagen. Vilket i sin tur resulterade i knutor över hela kroppen. Dessa knutor ska försvinna av sig själv, om inte - då ger man kortison för att hjälpa till. Just nu hoppas jag på att det sistnämnda inte ska behövas. Finns det något som Sacci tycker är tråkigare än att vila och inte få göra allt roligt som hennes matte istället gör med andra hästar.. så är det att inte få sina morötter varje dag när hon kommer in. 
Jag har tagit bort allt annat än kraft och ensilage för tillfälelt för att hon inte ska reagera på något mer just nu. Något min diva inte tycker om alls. Rekomenderar ingen att vara i hennes box det ögonblick hon inser att krubban är tom efter insläppet, hon blir galen!

Men som sagt, det känns lite extra grått just nu. Min fina vän mår inte helt okej och det finns ingenting jag kan göra mer än att vänta. Fy vad livet är orättvist ibland.