Första språnget på månader!

Visst är det härligt när man känner att all motivation bara sköljer över en igen och man riktigt längtar efter att få sitta på hästryggen igen. Redan från den stunden man hoppar av. Tokälskar det! 

Tyvärr blåste det halv orkan ute idag så efter att ha skrittat fram ute blev det ridhuset för mig och Sacci idag. Hon var minst lika fin som igår och nu börjar vi kunna galoppera och galoppera och verkligen galloppeeeeraaaaa... varv efter varv m ed bibehållen energi och energi framåt. Äntligen! Jag har verkligen fått kämpa med min hand som gärna vill tjuvbromsa när jag tycker att det år lite fort, och istället hålla om med benen och bromsa henne med sätet. Att tänka på det faktum att jag ska ha min tyngd där jag vill att hon ska sätta sina bakben är ett riktigt bra tips. Man ska känna bakbenen under sina sittben och verkligen få känslan av att hästen reser sig framför en i fronten. Låter plättlätt, jag vet. Detta har jag hört i flera månader och tjatat om själv på mina träningar MEN känslan när man till slut hittar den där känslan, den är magisk! När man inser hur man ska få hästen till lagom stöd, mellan hand och skänkel och driva på energin utan att driva på farten. ÄNTLIGEN!

Ibland känns det som om jag står stilla och trampar i evigheter och det är så frustrerande när man inte får kroppen till att göra det man vill eller när saker inte verkar gå framåt. Då brukar jag få påminna mig att jag lärde mig rida hästen ordentligt och galoppera henne i slutet av förra sommaren... för att få lite perspektiv på saker. Annars fastnar jag lätt i framåttänket och gräver ner mig. Fy, inte bra! 

I alla fall, Sacci var så fin så jag tänkte att "ett litet kryss kan vi ställa fram och låta henne rulla över". Har inte hoppat med henne på evighter så vågade inte utmana ödet heller. Men titta vilken häst jag har! Det slutade med 1.10 och både jag och min supersacci klarade det galant, trots en lång paus! Så roligt att få hoppa igen, finns ingen större adrenalinkick än att flyga i luften med 700kg egen vilja under dig. Magisk känsla det med! 



Eftersom min kroppskontroll in the air inte är 110% felfri ännu... hehe.. så har jag fått lite andra tips längst vägen. Det är tillexempel superbra att tänka på blicken och skänkeln. Har du blicken framåt & uppåt samtidigt som du håller din skänkel stilla och stadig även i själva språnget så har du så mycket lättare att räta up dig kvickt och stabilt efter hindret. Just det där med stilla skänklar i språnget tycker jag är så himla svårt. Vissa påstår sig att det blivit bättre men när jag själv ser filmen ovan tycker jag mest att mina fötter är allt annat än stadiga på samma plats, haha. Jag vet vad jag ska träna på! ;)