Made for Me

Om man ska snabbdyka ner i sportens framgångsanalys lite snabbt och försiktigt utan att trampa någon på tårna, så tror jag att det är så himla viktigt att våga inspireras. Våga ta efter, våga analysera och våga ta efter.
Tillexempel, låt säga att du alltid har beundrat Malin Baryard för hennes mjuka ridning. Titta ordentligt på när hon rider. Hur rör hon sig? Hur följer hon hästen? Hur rider hon an mot hinder? Hur svänger hon hästen? Analysera, ta in & gör som han/hon - hur blir det då?

Överallt pratas det om individuella ridsätt och stilar i sadeln. Att alla har sin egen ridstil., Absolut, det köper jag. Men i grunden, så tror jag att detta är ett resultat av vad vi eftersträvar. Det vill säga, en mix av alla de i ser upp till som präglar vår ridning pch sedan i kombinaion skapar "vår megen" stil. Vi plockar helt enkelt lite ifrån varje. Väljer ut, analyserar och tar efter det som vi tycker att han/hon gör bra helt enkelt.

Tänk då, om man kunde öka medvetenheten om detta? Att man kunde ta bort stämpeln att det är "fult" att härmas? Är det verkligen det? I alla aspekter? Vi behöver bli mer ödmjuka. Både inför oss själva men inte minst, inför andra. Att inse sina egna briste roch begränsningar i samband med att man vågar inspireras av andra är ett farmgångskoncept utan dess like. Vår drivkraft behöver bensin och inspiration och motivation är huvudnyckeln. Det bästa jag själv vet är att sitta och titta på duktiga ryttare som jag sedan plockar ihop och lär mig det bästa av varje. Lite som ett egenkomponerat smårgåsbord.

Kort och gott, stjäl med ödmjukhet,be aldrig om ursäkt för att du ser upp till någon, tacka mer och klappa varandra på axeln.