INTE SÅ KONSTIGT ÄNDÅ

Hej kära gamla vän. 
Det har varit du och jag bloggen i snart tio år så det är kanske inte helt konstigt att jag saknar dig ändå. 
Ingen väcker min kreativitet och skrivarglädje som du. Och ingen kan nog få det att klia i fingrarna efter att fotografera som du. Vi har trots allt så många fina minnen ihop du och jag. Gått igenom livet tillsammans, som en trygg hand att välta ur sig ord och visor över när man behöver tömma hjärtat. 

Så det här med att jag saknar dig är kanske inte så konstigt ändå. 
Jag är trots allt väldigt ensam och jag tycker det är så ofantligt befriande att låta tankar bli till ord. 

Så det här med att jag tittar in då och då och till slut har beslutat mig för att publicera något nytt igen är kanske inte så konstigt ändå. Det är du och jag bloggen, på en pinne genom livet.♥

Time flies

Samtidigt som tiden går passerar livet. Ingen smyger obemärkt förbi och hur vi än vrider och vänder på sake så verkar vi rusa igenom en tid av upplevelser och beslut som formar oss. Varje dag. Varje tanke. Varje timme. Det har hänt en del under tiden jag varit borta härifrån. Låt mig sammanfatta; 


~ Jag sitter inte längre på kontoret nere på Falsterbo Horse Show utan jobbar istället som hästskötare/groom och STORMTRIVS. Jag har blivit säkrare på att det är det här jag vill göra och jag mår verkligen så himla bra i hjärtat. Det är en fröjd att gå upp på morgonen och jag tycker verkligen om de där fyrbenta kamraterna. Att dessutom få rida är bara ett stort plus! Feels like home. 

~ Jag har blivit så mycket mer målmedveten i min egen ridning. Inga alkoholblöta utekvällar. Nolltolerans mot lathet, det är detaljerna som räknas och det är bara att bita ihop och prioritera om livet om man verkligen vill bli duktig på det här. 

~Jag och min SuperSacci kan äntligen rida ut!!! Japp, helt utan livlinor och nödnummer förtryckta på telefonen! Favoriten är att galoppera på de mjuka grusvägarna mellan åkrarna eller rida ute på gräsängarna. Hur härligt!? 

~ Saccis svans har börjat växa! (Eller kanske inte... men vi kan väl låtsas som det för mitt hjärtas skull? Lovar att jag får snart ha en egen avskild budget enbart avsedd för hennes svansspray och balsam. K9 gör underverk dock och är värt varenda öre! )

~ Jag har (äntligen) en ny, och förhoppningsvis fungerande, telefon! Vårdar den med livet som insats. Föreställ er en pitbull på crack - that's me. 

~ Mitt och Saccis tävlingsdebutdatum är satt! Nu är det bara att be till övre makter att hästen inte visar magen för publiken och bestämmer sig för att "Du matte, jag löser detta själv, försök du bara hålla dig kvar. Ciao". Pray for me! 

getens år

Enligt den kinesiska kalendern så har 2015 varit getens år. För mig har det snarare säga att det varit hästens år.
I mitten på januari precis när vintern slog till här nere i söder satt jag upp i sadeln. Där började en resa och en satsning jag aldrig hade kunnat tro ett halvår tidigare. Knappt ett år sedan jag satt där i sadeln på hästen första gången och idag har jag min alldeles egen turboprinsessa & hoppkanon i en box fem minuter hemifrån. Med en superutveckling i bagaget skapad av ingenting annat änr en urvilja att lära sig. Från att inte kunna trava, styra eller bromsa till att kunna hoppa 1.30. Ja.. det blev visst ett sånt år. Ett fint år som jag ser tillbaka på med ingenting annat än glädje och kärlek. 

 
2015 blev också året då jag packade ihop all kunskap jag hade i bagaget om marknadsföring, mediekommunikation och projektplanering för att kombinera detta med hästarna. Helsingborg Horse Week blev mitt finaltest & visade sig vara årets upplevelse på hemmaplan. Möjligheten att få rida fantastiska hästar och lära känna oerhört varmhjärtade människor med samma mål och intressen. Tack vare det blev jag och en vän headhuntade till Falsterbo Horse Show, den känslan var ingenting annat än fantastisk. Det finns ingenting som är ett så bra resultat av hårt slit som när nya dörrar öppnas och drömmar yppfylls. Ett år där gränsen mellan arbete, hobby och ren livsglädje blev hårfin. Det har varit ett år där folk klappat mig på huvudet och sagt "Det där klarar du aldrig" och för att sedan klappa mig på axeln och säga "Grattis, det där klarade du fantastiskt!" 

Kanske viktigast av allt, så blev det här ett år där jag lärde mig att älska mig själv och skapa en vardag av ett liv värt att älska. Jag bytte ut min vänskapskrets, började med mental träning och insåg att jag är viktig och jag duger. Jag är en viking. Blev tryggare i mig själv och började sluta tänka på vad folk tyckte och tänkte om allting och som ett resultat av det har jag aldrig mått bättre.

Toppar och dalar till trots så har det här året varit mitt livs bästa. Jag har lärt mig så mycket och jag har utvecklats minst lika mycket. Tack tack tack. 2015 blir svårtoppat men jag har en magkänsla av att nästa år lär slå det med hästlängder(!)

Jag vill passa på att önska er alla ett gott nytt år och hoppas att ni tar det lite lugnt trots att det är nyårsafton! Puss och TACK för ännu ett år, 2016 innebär ett nionde bloggår med er, tänk vad tiden går!