Gramanen - stjälptygel eller hjälptygel?



Det är många som ifrågasatt mitt använda av gramantygeln. Främst i det avseende om att "gramaner knäcker bara nacken hästen", "graman är bara till för de som vill trycka ihop hästen utan att kunna rida", "gramanen får hästen att fuska", "du behöver väl inte graman på en så rutinerad gammal häst". Summa summarum gramantygeln borde brännas. 

Jag kan hålla med om det där. En felaktigt använd gramantygel stjälper mer än vad den hjälper.
I mitt fall använder jag inte den för att "trycka ihop min häst." Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Hon går att rida i form och kan balansera upp sig själv i alla gångarter utan att behöva någon extra hjälp ifrån en graman. En pantertant kallas minsann inte pantertant för inget! 

DÄREMOT; så finns det en stor säkerhetsaspekt bakom mitt gramananvändande. Det här är en häst som inte tvekar en sekund över att ställa sig på två ben och dansa runt när något blir jobbigt eller något läskigt dyker upp. Någonting som hon satt i system sedan vår svacka i vintras. Detta har vi kämpatså himla hårt med att jobba bort och det händer allt mer sällan. Hon är en häst som är stark och har mycket i huvudet om man skulle komma på kant med varandra... I de lägen kan jag lätt inverka snabbt och effektivt på henne med en gramantygel som annars allt som oftast hänger helt löst eller löper fritt i min hand för full rörelsefrihet för hästen. Jag har ridit med graman för tränare flera gånger för att få korrekt hjälp och förståelse för hur och när jag ska inverka för absolut bästa effekt och korrekta hjälper. Givetvis används inte alltid gramanen, men det går i perioder, precis som mitt kära stos humör... haha ;) En vacker dag ska den dock brännas för gott hoppas jag! 

VISSTE NI...

 
... Att jag fotograferade min första konsert 16 år gammal. Därefter rullade det på och bara ett par år senare var det konserter och turnerande i princip varje helg. Så glad att jag gjort det och fått uppleva så mycket, men skulle inte vilja göra om det. 

... Att Chris Brown var den som verkligen satte fart på min fotokarriär när han var i Sverige en gång. 

...Att jag fick tandställning under min gymnasietid. Glasögon likaså. Tandställningen rykte efter ett par år men idag önskar jag att den suttit i ännu... har enhorm komplex för mina tänder!

...Att mitt tandkomplex har gjort att jag är  svag för människor med fina tänder. Smälter. Verkligen s m ä l t e r. 

...Att på tal om skolan, så gick jag naturvetenskapligt program på Naturhumanistiska gymnasiet och läste massor med matte, fysik, kemi och utöver det juridik och min perosnliga favorit - journalistiken. Vi hade verkligen världens härligaste lärare i journalistik!  
 
...Att jag har alltid velat bli lärare på ett eller annat sätt. Därav brinner jag så starkt för ryttarcoaching och mental träning. Läraryrke i ny tappnig kan man säga! Älskar pedagogik och att lära ut för att se andra göra framsteg.

...Att jag är en tävlingsmänniska.. utan dess like! Min hjärna måste vara vinnarprogramerad sedan födseln. Jag är verkligen en tvättäkta vinnarskalle med tävlingsnerver av stål! Vi får se hur det kan löna sig inom ridsporten ;) 

... Att jag får rysningar av röda tandborstar och gröna bilar... Don't even ask! 

MY MOOSE

Är det något jag får höra ofta, så är det att jag måste sluta kalla min häst för fula öknamn. Så jag känner att jag måste reda ut detta med att Sacci kallas för älgen en gång för alla...

Jag älskar älgar. Jag tycker att det är så stora häftiga majestätiska djur när de strövar fram sådär härligt fritt helt enkelt. (Det innebär dock inte att jag skulle vilja möte en älg ensam i skogen... hehe)

 Sacci är ganska stor. Och ganska brun. Och av modellen grövre. Hon har långt huvud, stora snälla ögon och hon tror oftast själv att hon är stallets kung. Dessutom så kan hon konsten att trycka på sitt steg i ridningen när jag tappar henne, ungefär där kom uttrycket "älgar iväg" fram för första gången. Lägg ihop den matematiska logiken här så kanske ni kan förstå vad Saccan snabbt fick för maskot? Precis. En älg. Hon är stor men snäll.

Det är med all kärlek som den här pärlan till häst kallas för älgen ibland. Aldrig någonsin med en elak underton. Hon är min favoritälg, och i mitt hjärta kommer hon alltid att vara supersacci aka superälgen. En mycket älskad sådan. 


                             Givetvis har min favoritälg en egen favoritälg, en riktig liten turälg!