När livet blir grått och trist

Just nu känns livet med häst ungefär lika grått som vädret är utanför dörren. 

Våra ridpass och myskvällar i stallet har bytts ut mot iskalla promenader för hand med en överpigg häst och frihetslydnad i ridhuset när det är så lite folk som möjligt. Jag började känna av att Sacci inte var sig lik ch bara ett par dagar senare upptäckte jag knutor vid sadelläget. Grrrreat. Tydligen hade hon fått i sig något, förmodligen via höet/ensilaget, eller helt enkelt ätit något i hagen. Vilket i sin tur resulterade i knutor över hela kroppen. Dessa knutor ska försvinna av sig själv, om inte - då ger man kortison för att hjälpa till. Just nu hoppas jag på att det sistnämnda inte ska behövas. Finns det något som Sacci tycker är tråkigare än att vila och inte få göra allt roligt som hennes matte istället gör med andra hästar.. så är det att inte få sina morötter varje dag när hon kommer in. 
Jag har tagit bort allt annat än kraft och ensilage för tillfälelt för att hon inte ska reagera på något mer just nu. Något min diva inte tycker om alls. Rekomenderar ingen att vara i hennes box det ögonblick hon inser att krubban är tom efter insläppet, hon blir galen!

Men som sagt, det känns lite extra grått just nu. Min fina vän mår inte helt okej och det finns ingenting jag kan göra mer än att vänta. Fy vad livet är orättvist ibland. 

Betsla upp?


Det här med bett.. Jag går vilse i bettdjungeln bara av tanken på alla möjliga bett det finns på marknaden.
Sacci rids och har ridits förut på ett vanligt tvådelat tränsbett med lite större ringar. Jag köpte sedan ett anatomiskt tredelat tränsbett för att variera. Simpelt, bar och det funkar. Helt klart. Men det faktum att min lilla havremoppe inte är så liten kvarstår. Det är 600 kilo häst med en egen vilja som fullkomligt älskar att hoppa. Hon blir stark när hon ska trilskas och protestera. Jätetstark. Vad har då jag att säga till om när hon drar iväg och lydnanden fallerar? Ca noll. Zero. Ingenting. 

Att betsla upp henne på stora stångbett eller pelham känns inte jättelockande då jag hellre får henne lydig så att jag inte behöver det. Men något effektivare än ett tränsbett skulle uppskattas. Betslar man upp henne blir hon dessutom ÄNNU starkare. Jag testade ett novastångbett och det gick väl sådär. Något nytt och annorlunda än det gamla vanliga är inte vad den gamla damen tycker om... 

Ggjdbjkbsljbdksewb!!!!!! Det här är inte mitt kunskapsområde alls... så vilse!! 

Ni som har starka men ganska snälla hästar, vad rider ni på för bett? Kikade bland TRUST under mässan här i Helsingborg och hittade några som såg ganska snälla ut. Men någonstans så känns det sådär att köpa på sig en del svindyra bett bara för att testa... hehe..  Men TRUST verkar absolut vettiga, och inte minst kunniga. Någon som har erfarenhet av Baucherbett? Eller bett med två sidoringar? Har även kikat på Sprengers Golden Wing-liknande modeller som ligger lite mer stilla i munnen.


framtidstankar

Sista veckorna har jag funderat lite kring bloggen. 
Jag har fått förfrågningar om att flytta, byta portal och nå en bredare publik.
Men jag vet inte.
Mest känner jag been there done that.
Åren med en stor välbesökt blogg där folk hade full koll på vem var har jag haft.

Att ha en blogg med "många läsare" lockar mig inte längre.
Sålänge det inte är rätt målgrupp.

Jag vill peppa, inspirera och motivera i kombination med att jag bjuder med er på min resa från botten till.. något mindre botten. Jag vill hitta en plats där det är okej att driva en hästinriktad blogg utan att ha ridit sedan man kunde gå. Utan att kunna allt och vara en fullfjädrad talang. Och ändå kunna inspirera just de som ridit sedan de kunde gå. Då vet jag att jag hittat rätt. 

Så vi får se. Det är klart att det finns erbjudanden som lockar men samtidigt har jag en så klar bild av vad jag vill göra. Den bilden tänker jag inte släppa förrän den är glasklar.