briljant dagsplanering

Min briljanta dagsplanering idag borde närpå vinna pris av något slag. 
Först kravlade jag mig upp ur sängen trött som ett djur för att släppa ut hästar imorse, därefter var det bara att hänga kvar i stallet till lunch då det väntades träning med Supersacci för Cissi, (det kändes så bra idag, äntligen!), sedan var det dags att rida häst nummer två. Lagom trött efter det var det inte riktigt dags att åka hem och slänga sig på soffan ännu... just ikväll hade vi nämligen bokat in en provridning på Iluzja. Så, det fanns inte något annat val än att bosätta sig i stallet hela dagen. 

 När jag då spenderat i princip hela söndagen där så kan man nästan tänka sig att jag skulle varit lite effektiv. Så var det inte alls. Snarare var det så att strax efter sju på kvällen insåg jag att det vore en fin idé at mocka, packa höpåsar, fylla kraft och fixa allt annat. Kan inte minnas när jag var så otaggad på att mocka en box senast, haha! Allting har verkligen gått i snigelfart för mig idag. Riktig söndagsseg. 
Vid åtta kom jag och Lizzy iväg ifrån stallet och belönade oss för bra jobb med en promenad till hemmakväll innan det äntligen var dags för soffhäng a la riktig söndag! Fantastisk känsla!! 
 
Jag ska se om jag kan ladda upp lite film ifrån dagens träning, Cissi är superduktig och jag var så nöjd med Sacci idag som skötte sig exemplariskt! 

Hööks vår 2016


JAA!!! Höökskatalogen är äntligen i alla svenska hems brevlådor. En guldgruva för oss hästmänniskor! Jag bor ganska nära Hööks i helsingborg vilket medför att det blir ett antal besök där... då kan ni förstå lyckan i när de ändrar om i butiken eller får in nyheter? "ÄNTLIGEN något nytt att titta på!". Jag älskar marinblått, vitt, brunt, svart, klassiskt och stilrent så det kommer inte som någon överraskning att de kabelstickade tröjorna och alla snygga pikeér gick direkt in i hjärtat på mig. Likaså de bruna stallskorna. Tyvärr har jag bara dålig erfarenhet av Hööks stallskor så det lär dröja innan jag köper ett par skor därifrån igen. Däremot - deras bruna ridstövlar med snörning!? Himmel vad fina! Ett par snygga mörkbruna stövlar är absolut lite av en dröm utrustningsmässigt. 

Men hur mycket jag än älskar att bläddra i katalogerna när de kommer så var jag inte jätteförtjust i de flesta nyheter. Det känns alldeles för färgglatt, plottrigt och plastigt för min smak. Det är väl godbitarna ovan som fick mitt hjärta att klappa lite, annars kan jag klara mig utan resten. #tråktant

Har ni kikat något? Vad tycker ni om deras nyheter? Några favoriter? 

Ett steg framåt, två steg bakåt

Jag grät när jag cyklade hem i regnet ikväll. Och inte för att cykeln hade noll luft i däcken - utan för att jag var så himla ledsen, ifrån hjärtat. Jag är en person som kan pendla lätt i känslor men sällan spelar över. Jag blir sällan arg, jag bloilr sällan ledsen och jag gråter nästan aldrig. Ikväll slog allting över under loppet av en timme. 
 
 
SÅ mycket tid, pengar, omsorg och kärlek jag lagt ner på den här hästen. Tidiga morgnar och sena kvällar. Markträning, promenader och slita-håret-av-sig-pass i ridhuset. Allt med hoppet om myrsteg framåt mot att få henne att sluta stegra eller försöka kasta in mig i väggen. Så många ridpass dansandes på kniveggen med hjärtat i halsgropen där hon i ena sekunden skött sig exemplariskt för att i nästa sekund vända på en femöring och stå på två ben. Så.Mycket.Slit.Och.Tid.Och.Kärlek. 

Gudarna ska veta att jag tycker om den här damen så ofantligt mycket. Och likaså ska gudarna veta att hon är en guldklimp att rida när vi lyckas samarbeta. Jag känner henne & jag vet hur fantastisk hon är. Men ikväll blev ännu en tråkig kväll. Det börjar bli lite för många sådana nu. Lite för många avkastningar in i väggen, lite för mycket egna sto-intiativ och lite för mycket protester. Jag varken vill, vågar eller får rida henne ensam utan hjälp ifrån marken längre med tanke på hennes oberäkneliga små hyss numera. Hur kul är det!? Förstår ni hur ont det gör i hjärtat när man på så kort tid går ifrån att kunna rida ut en häst själv till att knappt våga eller kunna sitta på henne utan hjälp? Det är så knäckande. Min trygghet på hästryggen och mitt självförtroende i ridningen har fått sig en rejäl törn och jag vet inte riktigt hur jag ska lappa ihop alla trasiga bitar. 

Hon har inte ont, det är inget fel på utrustningen och hon går jättefint om jag har hjälp. Men på egen hand när hon har chansen så är hon smart och vet när hon kan köra över mig. Och vad ska man egentligen göra? Antingen får man rida kravlöst i skritt/trav utan att kräva något och sedan hoppa av, klappa och vara nöjd där "bra idag klarade vi oss utan stegringar eller trams". Eller så får man försöka ställa små små krav opch om hon börjar protestera backa bandet och gå tillbaka. Att sitta och bråka med henne på hästryggen är inte ett alternativ när jag är själv med tanke på den enorma skaderisk det medför för tillfället. OAVSETT vad så får hon vad hon vill - slippa arbete med krav på sig. Det känns som om jag får tränarhjälp en dag och den bra känslan infinner sig, sedan tar det mig bara ett ynka pass ensam för att backa tillbaka till ruta ett igen. Som att stå och trampa på samma ställe hela tiden. Kul. Jättekul. Nej, snarare frustrerande till tusen. 

Det gör så ont i hjärtat att stå där och känna sig så maktlös. Så bräcklig och så himla himla trasig. Visst är det så inom ridsporten, för oss alla, att det går upp och ner. Men hur tar man sig ur det? Hur orkar man sålänge man är mitt i karusellen och känner blodsmaken i munnen efter var och vartannat ridpass?