my point of view
Den här utsikten, finns det något bättre? Finns det någonting som får livet att stanna upp så mcket som klapprande hovar mot asfalt? Eller känslan av en rytmisk galopp dundrandes fram över en äng? Tveksamt.
Sedan jag började jobba med hästar på heltid har jag blivit som förbytt. No more stress, no more depression och framförallt; bara bara lycka. Ren glädje över att gå upp på morgonen och ett ständigt lyckorus över att få arbeta med dessa djur och människor runt omkring mig. Aldrig skulle jag kunna tänka mig t kontorsjobb igen, det här är livskvalité. Enda nackdelen som jagar mig är hur lätt det är att just stänga av omvärlden. Speciellt när man håller på med någonting man verkligen brinner för där man inte inte märker när tempot blir för högt och man staplar för mycket på sina små axlar. Plötsligt börjar stressen krypa inpå en och för att glömma bort den, så jobbar man ännu mer. Det blir som ett farligt hamsterhjul. Och det är precis det här som är farligt för oss som är arbetsnarkomaner. Andra tar till sprit, tabletter eller andra missbruk medans vi helt enkelt använder jobb och fysisk träning/ansträngning för att låta livet rulla. Helt enkelt för att det får oss att må bra för stunden. Det är en enorm styrka om man kan hantera det och för det mesta älskar arbetsgivare den här typen av människor.
Sedan jag började jobba med hästar på heltid har jag blivit som förbytt. No more stress, no more depression och framförallt; bara bara lycka. Ren glädje över att gå upp på morgonen och ett ständigt lyckorus över att få arbeta med dessa djur och människor runt omkring mig. Aldrig skulle jag kunna tänka mig t kontorsjobb igen, det här är livskvalité. Enda nackdelen som jagar mig är hur lätt det är att just stänga av omvärlden. Speciellt när man håller på med någonting man verkligen brinner för där man inte inte märker när tempot blir för högt och man staplar för mycket på sina små axlar. Plötsligt börjar stressen krypa inpå en och för att glömma bort den, så jobbar man ännu mer. Det blir som ett farligt hamsterhjul. Och det är precis det här som är farligt för oss som är arbetsnarkomaner. Andra tar till sprit, tabletter eller andra missbruk medans vi helt enkelt använder jobb och fysisk träning/ansträngning för att låta livet rulla. Helt enkelt för att det får oss att må bra för stunden. Det är en enorm styrka om man kan hantera det och för det mesta älskar arbetsgivare den här typen av människor.
Jag måste verkligen bli bättre på att lyssna på mig själv, att förstå signalerna när kroppen säger "stopp, bromsa, ta det lugnt här nu, nu måste huvudet hinna ikapp innan du kan fortsätta." Jag måste bli bättre på att ärligt sätta ner foten för mig själv och ta en paus i vardagen innan det slår över till en negativ stress. En spiral som snabbt blir farlig igen. Jag har lovat mig själv att bli bättre på det, att ta mikropauser när det behövs och på lång sikt minska dessa pauser för att bygga upp en styrka för framtiden. Det är svårt men det ska gå. Missbruk och onda cirklar är aldrig lätta att ta sig ur, men jag kan garantera att fyrbenta vänner hjälper en hel del på traven... ;)