Konsten att överleva alla kalla ridhustimmar

Stallet här hemma där jag Sacci står har verkligen den absolu bästa platsen. Lätt att ta sig dit ifrån stan och nära till både skog, fantastiska välskötta ridstigar, galoppsträckor, öppna fält och strand på ridavstånd. Det är verkligen en lyx som alldeles för lätt blir bekväm med! 

Igår fick Sacci en välförtjänt vilodag och jag följde med Moa och hennes pålle ut på fältet för att fotografera lite. Jag lånade Moas kamera och jag inser mer och mer hur gärna jag hade velat laga min egen kamera och komma igång med fotograferandet mer igen. Vi får se, en vacker dag kanske jag köper mig en ny och tar upp fotograferandet ordentligt igen. För tillfället håller min kamera mest för bloggbilder och trista vardagsspektakel. Det funkar tills vidare.

Annars då? Jag ska snart ta mig ut till stallet för att mocka och fixa allt annat runtomkring så att jag bara kan åka upp och rida ikväll. Och jag är ruskigt sugen på att stanna till på hemmakväll för att köpa med mig något gott till kvällens ridhustimmar. Det är farligt att ha hemmakväll-butiken så nära stallet, det blir allt för många depåstopp ibland när stallet drar ut på tiden och det vankas långa timmar i rudhuset.. men det är dumt att klaga! Närheten till Sveriges godaste godis kommer helt klart att vara bland det jag kommer att sakna mest när vi lämnar det stall vi står i nu! 

Moa och hennes Loppan, hur fin är han inte!?
 
Linnéa > September , 2016

Tack för din fina kommentar! Blev väldigt väldigt glad ❤️ Kram!