BACK TO BASIC
Ibland kan jag verkligen bli så innerligt irriterad på mig själv när det gäller ridningen. För att jag slarvar. När man sitter där och joggar igenom hästen en torsdagkväll i ridhuset så slarvar man lite med yttersidan, man är lite nonchalant för halvhalterna och jag låter henen falla in i galopp lite si sådär när det blir jobbigt med travjobbet.
Igår red jag verkligen ordentligt. Jag gav mig f-n på att alla halvhalter skulle tas. Alla tempoväxlingar och övergångar skulle göras i balans (typ det svåraste och tråkigaste någonsin..). Svängde med yttersidan utan att tjuvhänga i innertygeln med full kontroll på ytterbogar hit och ben dit. Vi slet med träningsvärken i vänstersidan och kämpade oss blodiga i ett svettigt ridhus. Men vilket resultat lite disciplinerad ridning ger, det är som att åka på smör dagen efter?
Jag älskar det faktum att jag fortfarande blir förvånad varje gång... Egentligen är det så självklart de där med att man alltid ska rida sådär konsekvent och disciplinerat. Maria Gretzters ord ekar alltid i huvudet; "Konsekvent, du måste vara konsekvent!!" Jaja, men det är så tråkigt att vara konsekvent!? Man vet att det gör nytta men ändå så sitter man där och rider lite halvdant. För att man inte alltid orkar med att kämpa i motvind. Istället för att bara bita ihop och börja rida lite ordentligt. Måste måste måste bli bättre på det!!
Vi har förresten fått en ny utepaddock, det innebär att vi nu har två stycken och alltid kan ha små hinder ståendes framme i den ena. Äntligen! Det är dock fortfarande lite djupt på sina ställen men när det har lagt till sig lite blir det säkert superbra. Kanske blir det lättare att vara konsekvent, disciplinerad och tråkig där ute.. ;)
Igår red jag verkligen ordentligt. Jag gav mig f-n på att alla halvhalter skulle tas. Alla tempoväxlingar och övergångar skulle göras i balans (typ det svåraste och tråkigaste någonsin..). Svängde med yttersidan utan att tjuvhänga i innertygeln med full kontroll på ytterbogar hit och ben dit. Vi slet med träningsvärken i vänstersidan och kämpade oss blodiga i ett svettigt ridhus. Men vilket resultat lite disciplinerad ridning ger, det är som att åka på smör dagen efter?
Jag älskar det faktum att jag fortfarande blir förvånad varje gång... Egentligen är det så självklart de där med att man alltid ska rida sådär konsekvent och disciplinerat. Maria Gretzters ord ekar alltid i huvudet; "Konsekvent, du måste vara konsekvent!!" Jaja, men det är så tråkigt att vara konsekvent!? Man vet att det gör nytta men ändå så sitter man där och rider lite halvdant. För att man inte alltid orkar med att kämpa i motvind. Istället för att bara bita ihop och börja rida lite ordentligt. Måste måste måste bli bättre på det!!
Vi har förresten fått en ny utepaddock, det innebär att vi nu har två stycken och alltid kan ha små hinder ståendes framme i den ena. Äntligen! Det är dock fortfarande lite djupt på sina ställen men när det har lagt till sig lite blir det säkert superbra. Kanske blir det lättare att vara konsekvent, disciplinerad och tråkig där ute.. ;)
