Man blir bara så frustrerad när man inte kan rida ordentligt!! Samtidigt som jag sitter där på hästryggen, blir frustrerad och arg på mig själv för att jag är sned i axlarna, att jag inte släpper ned ena knäet tillräckligt mycket vid bytena osv osv osv. Så tror jag att jag glömmer bort lite hur lite jag ridit. Att det var inte för så längesedan som jag i princip knappt kunde rida alls. Det är absolut ingen ursäkt för att slarva, MEN jag försöker påminna mig själv ibland om att uppskatta att det är just detaljer det handlar om nu. Nu kan jag verkligen lägga fokus på
ridning och finslipa mina egna svagheter för att utvecklas med min häst. Istället för att fokusera på att "gå framåt", rätt gångart, styra, gasa, bromsa och sitta kvar i sadeln. Stegringar, avkastningar, styrning och broms är inte längre huvudproblemet. Så egentligen borde jag med glädje sitta och träna på de där galoppfattningarna, seriebytena och den förvända galoppen... Synd att hjärnan fungerar bättre i teorin än praktiken bara.. ;)
Det får bli morgondagens mission inför ridpasset! Att tänka rätt.
På lördag blir det tävling i alla fall. En metersklass hos Åsbo ryttarförening, hejja oss!