Dags att vinka av utomhussäsongen
Vilken häst jag har suttit på i år.
När jag för inte så längesedan knappt kunde galoppera och var fast besluten om mitt mål att tävla trodde jag aldrig att summeringen av vår första tävlingssäsong någonsin skulle se ut såhär. Inte trodde jag heller att jag skulle få så blodad tand och ha så roligt som vi har haft. Allt ifrån känslan att fixa dagen innan, ta på nytvättade vita ridbyxor på morgonen, peppen under bilresorna till att stå i väntan in på banan med världens roligaste fyrbenta tävlingskompis. Det är älskvärt tjugo gånger om.
Den här utesäsongen som vi kickade igång på traggliga 80-rundor (som kändes såååå högt!!!!) har vi lärt oss så himla mycket. Vissa tävlingar har jag velat gråta hela vägen hem i bilen för att vi fått de där envisa tvärnitarna, men vi har åkt hem, och vi har tränat, och vi har gjort om det bättre nästa gång. Vi har synkat ihop oss på träning, vi har omgett oss av bra personer i vårt Team Supersacci som gör allt runtom tävlandet så himla skoj. Dessutom så har jag kommit över år hopprädsla som jag bar tungt på axlarna i maj när vi skulle hoppa vår första runda på hela 80 centimeter. När vi senare i sommar styrde in i en 1,10 klass var rädslan som bortblåst och ersatt med fjärilar i magen över att få gå in på banan och leverera.
Trots alla de där bilresorna jag velat gråta för att vi har fått ett sämre resultat så kan jag nog ändå säga att jag är överlag nöjd med vår prestation i sommar. Med facit i hand ser jag själv att utvecklingen vi har gjort inte går att jämföra med någonting annat. Det är så häftigt att lyckas med saker som folk aldrig trodde man skulle klara.
Nu blir det bootcamp i vinter, ennbart några få tävlingar för att checka av formen. Detta innebär även att vi får göra vår första inomhusstart under hösten (wiiie!) och sedan satsar vi på att vara klara med 1m till nästa utesäsing för att kunna fokusera mer på 1.10/1,15.
2018 kommer ni se oss rida 1.20. Garanterat.
Ni som skrattar åt våra mål - det är era skratt vi lever på <33
Tack Sacci för att du är superhästen jag aldrig hade kunnat drömma om.
